måndag 31 januari 2011

Landet som är betydligt större än lagom...


Sverige är ett litet land!

Detta är en fras – eller en variant på en rad liknande – som alltemellanåt figurerar i den mediala världen, men som också kommer till uttryck i diskussioner eller samtal jag då och då är en del i. Enligt mina erfarenheter är de olika varianterna av denna utsaga vanligast förekommande inom ramen för sport och ekonomi. Men, de dyker givetvis även upp i många andra sammanhang där ett jämförande och/eller ursäktande är på gång. För att inte nämna de exempel som ligger inom ramen för vissa somligas åsikter om ett föreliggande hot – både yttre och inre – mot land, stat och invånare.

Inom sporten brukar frasen i regel höras då en förlust eller ett misslyckande av våra representanter i någon av de olika tävlingsgrenarna ska bortförklaras. Men jag upplever också att den istället ska addera ännu mer av tyngd och ”ära” till en framgång eller slutgiltig seger. I båda fallen är tanken om vårt lands storlek översatt till befolkningsmängden. Detsamma kan sägas gälla då Jimmie & Co, samt dess likar, raljerar om risken för att den inhemska kulturen samt ”ursprungsbefolkningen” ska bli alltför utspädd, till följd av ett ”enormt inflöde utifrån”.

När vi ändå är inne på ”kultur” är det ofrånkomligt att ta upp vårt språk. Svenskan betraktas som ett litet sådant – med allt vad det då innebär av begränsningar och faror i vissa somligas verklighetsuppfattning. Närmast skrattretande i den här kontexten torde dock sådana här tankegångar kring landets geografiska yta vara.

Jamenalltså… litet? I förhållande till vad? Eller vilka?

Jupp! Alldeles riktigt! Nu blir det dags för lite torr statistik…

Tar man en titt på invånarantalet befann sig Sverige, med sina drygt nio miljoner, på plats 85 utav 192 bland planetens länder år 2008  – en bit in på den övre halvan, med andra ord. Avgränsar man denna jämförelse till att endast omfatta våra grannar, är vi obestridligen en mastodont. ”Medelstort” vore väl dock snarast den mest passande etiketten på det hela taget.

Kikar man på den geografiska storleken är vårt land beläget på 55:e plats. Det vill säga: Sverige tillhör den största tredjedelen och kan således ingalunda kallas ”litet”. Och begränsar man det till att endast omfatta Europa är vi det fjärde eller femte största  – beroende på om Ryssland är medräknat – av kontinentens 47 eller 48 stater. I detta sammanhang är vårt land en jätte.

Det sistnämnda gäller slutligen också för svenskan som språk. Det beräknas finnas nästan 7000 språk på planeten. Svenskan ligger för närvarande på plats 91 i storleksordningen. Dessutom är det ett officiellt språk i två olika länder (samt i EU), något som knappast gäller för den överlägset största delen av vår världs övriga språk.

Summerar man siffergymnastiken ovan och lägger till det anseende som Sverige – och mycket som är kopplat till det – har på diverse internationella plan (räcker att nämna Nobelpriset), kan man inte låta bli att börja klia sig själv i håret. Det går inte att komma ifrån att det verkar som om vi i detta sammanhang faktiskt bara tycks mäta oss med dem som på diverse vis är större eller fler. Med tanke på hur ofta etiketten ”landet lagom” figurerar i olika kontexter, och hur vedertaget det är att ”inte förhäva sig”, kan jag inte undgå att förnimma känslan av en paradox. Det blir ofrånkomligt att undra över huruvida dessa tankegångar egentligen inte bara är en form av (medveten eller kamouflerad?) gardering mot ett klandrande: ”vilken hybris”.

Det må vara hur det vill med detta – får kanske ta upp det i ett kommande inlägg. Mina egna erfarenheter har hursomhelst visat mig att dylika tankegångar ingalunda är unika för oss. Under varje besök i mina föräldrars hemland Slovenien blir jag minst ett par gånger påmind om hur av- och begränsat vi människor ofta tenderar att betrakta vår tillvaro och omgivning.

På påståendet ”Sverige är ett litet land” skulle jag således vilja fnissa (att fnysa vore något för arrogant – inte sant?):

Pyttsan! Moder Svea, Fader Göte, samt Faster och Farbror Norrland hör ju – om inte till de största, så – för höge fanken till de stora!

5 kommentarer:

  1. När jag någon gång säger att Sverige är ett litet land, menar jag varken ytan eller folkmängden. Jag menar att Sverige är en teknologiskt avancerad nation, som dessutom och på grund av det, är välorganiserad med en väl utvecklad infrastruktur, och allt detta tillsammans bildar en mall för hur det ska vara, och begränsar utrymmet för alternativa lösningar och åsikter.

    Om vi jämför med ett annat tekniskt avancerat land: USA, som består av 50 delstater med en hög grad av självbestämmande, så finns där utrymme för alternativa lösningar och avvikande åsikter inom ramen för demokratin. I Sverige ska man rätta in sig i ledet och inte tycka nåt som inte ryms inom ramen för "Sverigefamiljen".

    Jag menar att i USA har de grundläggande demokratiska rättigheterna högsta prioritet, medan de inte har det i Sverige. Blir det för "krångligt" i Sverige tummar man på dessa demokratiska fundament. Det gör man inte i USA.

    Jag vill likna USA vid ett öppet universum där allt som inte är emot konstitutionen tillåts äga rum. Med samma måttstock vill jag likna Sverige vid öppet, men blir det för jävligt, så väljer man att inte bry sig om författningen.

    Det är detta jag menar när jag ibland brukar kalla Sverige för "ankdamm".

    Förlåt att jag skrev så lite! Jag kan skriva mer på begäran. Jo, det var så sant. Du nämnde Svenska språket. Räknade du in skånskan då? Fniss ;D

    SvaraRadera
  2. Kunde inte låta bli att fnissa åt ”väl utvecklad infrastruktur”. Det är sant, men den har de senaste två vintrarna likväl visat på rejäla brister… ;)

    Vet inte om jag anser att det egentligen går att jämföra USA med Europas stater. Har gjort ett antal resor över pölen till min syster och hennes familj (hon har levt där sedan 1995 och är numera också medborgare i landet). Under mina vistelser där borta har jag vid detta laget kommit att lära känna en hel del ”natives”. Om man undantar ett par som är benhårda republikaner är alla mer eller mindre ”demokrater”. Bland de sistnämnda är en sunt kritisk förhållning, gentemot allt som USA står för, en betydligt mer frekvent karaktärsegenskap än hos fullblodsrepublikanen. Och jag har blivit riktigt god vän med en av dem – den ena hälften i paret jag nämnde.

    Vi har givetvis haft våra dispyter, men samtidigt också kunnat diskutera på ett konstruktivt vis. Förutom den gången han yttrade att Bush Jr-administrationen var den bästa som landet hittills haft – den diskussionen blev ganska eldfängd. Hursomhelst har han varit i Sverige ett antal gånger (hans partner är svenska) och tycks ha fått en ganska hyfsad bild att jämföra med. De erfarenheter han gjort har flera gånger kommit att bli en intressant och upplysande faktafond jag kan håva ur.

    Den pådyvlade konformism jag upplever du menar vi skulle vara ensamma om i Sverige, finns också där. Ja, de författningsgrundade rättigheterna i staterna är heliga. Och individualismen är omgärdad med något färre restrektioner än vad som är fallet hos främst oss i Skandinavien. Men, jag har förstått att den så kallade yttrandefriheten hämmas betydligt oftare, av bland annat ”stämningskulturen”, än vad vi européer är medvetna om.

    En annan faktor är det jämförelsevis låga engagemanget i politiken – de har ett enligt västliga mått mätt ganska lågt valdeltagande. En orsak till detta är att mycket av tycket och tänkandet är styrt och reglerat av diverse organisationers eller rörelsers lobbyverksamhet, som i sin tur ofta är grundad på ekonomiskt inflytande av något slag. Åsikter och opinion kan med andra ord genomdrivas med sedlarnas makt. Likaså sker det att konstitutionen kan kringgås med samma medel. Och har man inte på något vis de minsta kopplingar till eller kontakter med sådana institutioner (förutom de politiska partierna – som bara är två) är risken att man kammar noll betydligt högre än chansen att man blir nöjd.

    Transparensen i de nämnda institutionerna lämnar, vad jag förstått, också oerhört mycket i övrigt att önska. Den ”vanliga” människan har således ofta mindre inflytande i slutänden än vad författningen over there påbjuder.

    Vi slipper detta än så länge hos oss – även om Tankesmedjekulturen blir allt starkare även hos oss. Som den relativist jag oftast strävar efter att vara, tycker jag mig se fördelar liksom avigsidor med båda samhällena. Dock tror jag att vi ska jämföra vårt teknologiskt och kulturellt utvecklade land med främst andra i Europa – där likheterna är betydligt större.

    Jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att leva där. Klyftorna är betydligt mycket större och lever du i fel delstat kan det finnas direkt obehagliga lagar som likväl sätter gränser för personliga fri- och rättigheter. Det öppna universum du uppfattar det vara, ser jag mer som ännu ett asteroidbälte (det andra är vårt eget land) – ett bland många andra.

    Och när vi ändå är inne på fri- och rättigheter… Även i detta fall är Sverige en bland jättarna. Hur många länder har vi inte där dessa faktiskt är åsidosatta? Allt beror naturligtvis på vad man jämför med. Jag föredrar i detta fall att jämföra med resten av klotet, eftersom vi alla faktiskt delar det.

    Ankdamm?? Inte i det här sammanhanget enligt mig…

    Ursäkten accepterad!! Fattas bara - åstadkom ju själv den dubbla mängden text... =)

    Skånskan?? För två-trehundra år sedan torde man fortfarande kunnat ha tal om en övergångsdialekt mellan den östskandinaviska svenskan och den västskandinaviska danskan. Men, så kom det en pådyvlad likriktning från Mälardalshållet…

    SvaraRadera
  3. Den utläggningen tackar jag för, den var intressant. Och sen ska du ha en poäng för dina rader om infrastrukturen. Det var roligt i sammanhanget! :D

    SvaraRadera
  4. Sverige är ett avlångt land!:-D
    INtressanta fakta du bjöd om vårt avlånga land här. Å nej, själva landet är inte så litet. Måhända är det alltför många invånare som tänker litet... :P

    Fridens & kram

    SvaraRadera
  5. conny: mitt nöje! Och tack själv! =)


    kloktok: ja, jag grubblar fortfarande på vad som är grundorsaken till tankegångarna om att vårt land skulle vara "litet"...

    Ha det bäst! =)

    SvaraRadera