onsdag 29 september 2010

Apropå avund och småsinthet...


Den avundsjuke tror att om hans granne bryter ett ben, så kommer han att kunna gå bättre själv.

(Helmut Schoeck 1922-1993)


Är det bara jag som får intrycket av att detta i mycket framstår som ett kännetecken för Jimmie & Co?

11 kommentarer:

  1. Nja ... det är nog inte bara Jimmie & Co som lider av den sjukan ... avundsjukan. Den är nog mer utbredd än så ... nästan en folksjukdom :-)

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Vi får nog alla en liten släng av det där viruset emellanåt, det är sant.

    Men de där "endemiska" syns mig ha den egenskapen väl filtrerad, destillerad och koncentrerad... :-(

    Kram, Lovely Bird!

    SvaraRadera
  3. Hahahahaha.

    Det värsta med din blogg (det bästa?) är att jag alltid kommer att tänka på saker jag hört, läst eller tänkt som jag genast vill vidarebefordra till dig. Det är bara det att jag aldrig riktigt kommer ihåg hur citatet löd, vem som sa det etc. etc. Och så känns det som om jag alltid är lite för stressad eller trött eller full (nåja) för att formulera mig intelligent om saken.

    Nu t.ex. kom jag att tänka på ett hemskt citat som går ungefär så här: "Det finns alltid en liten känsla av tillfredsställelse i en väns motgång." Ett förjävlig sak att säga, med det är inte det som poängen. Poängen är att du alltid skriver saker som får mig att tänka på diverse snygga citat som jag aldrig kan återge med bibehållen slagfärdighet. Mycket frustrerande.

    Ett annat exempel! Det här har jag tänkt skriva till dig ett par veckor, men inte pallat. Men nu jävlar. :-)

    Varje morgon passerar jag fyra gånger ett ställe där trafiken är stoppad i ena färdriktningen. Och varje gång sänder jag tvångsmässigt en tanke till dig och flinar självironiskt. Varför?

    När jag åker i ena riktningen, där filen är avstängd och jag måste vänta på all mötande trafik - och där jag således måste slänga mig iväg när det äntligen blir en liten lucka, om jag inte vill bli stående i en evighet och dessutom bli dränkt i tutanden från dem bakom - tänker jag att "det är klart att de mötande fattar att stackars jag har väntat i jättemånga minuter och såklart släpper fram mig - jag som dessutom slinker iväg så snabbt och har så bråttom och ler så vackert".

    När jag åker i den andra färdriktningen, den med företräde, blir jag riktigt irro på alla muppar som inte står och väntar snällt i sin lilla kö, utan ibland - o ve - tränger sig ut och kör förbi i MIN fil, fastän de bara ska stå där och snällt vänta medan jag makligt passerar. De är så fräcka att de bara slänger sig ut, fastän de ser att jag kommer. Att de bara har mage..!

    Varje dag, fyra gånger, gör jag denna schizofrena omställning.

    Du sa nåt om subjektivitetens logik????

    :-D

    Kram, Elin

    SvaraRadera
  4. =D Herrejä*lar vad man känner igen sig...

    Ja, detta vidunderliga och förunderliga ting bilen... Vad allt är det inte dessa mackapärer gör med oss (för att nu hitta en syndabock)?

    Börjar undra om det finns något historiskt källmaterial som skulle kunna berätta och avslöja hur folk "fungerade" innan bilismen blev ett vardagligt och självklart faktum i vår civilisation?

    SvaraRadera
  5. Men jag vill då genast ha sagt att jag aldrig skriker och gapar och svär och ger fingret åt mina medtrafikanter; bitchandet ovan försiggår endast i mitt huvud. Jag kan gärna gå med på Tourette Light och alla möjliga hobby-ställda diagnoser, men just Dr Jekyll - Mr Hyde in the car-syndromet lider jag icke av. Faktiskt! :-) Det är mer vanligt att jag vinkar och och tack-blinkar åt alla som har lämnat företräde eller blivit lurade av nån felblinkning jag gjort eller fått vänta för att jag inte kan läsa skyltar etc. etc. (Damn I hate that högerregel.)

    Men berätta nu om alptoppens ros!

    SvaraRadera
  6. Jag är hemskt ledsen att jag stalkar dig så här ohämmat, men låt oss skylla allt på alptoppens ros. :-) För länge sen läste jag att du hade en fot i en annan kultur än den svenska, och så kommer nu talet om mödrar på alpernas sydsida. Och så den stavelsebärande konsonanten /r/ i ditt efternamn på det!

    Men jag gav mig den på att låta bli att fråga, och istället lista ut det. Låt mig säga det på ren svenska: I've done my home work.

    Ako sa máš? Dajte pozor - rozumiem všetkému. Ako sa povie po slovensky "jag är en baddare på att klippa ihop en kommentar ur en ordbok"? Lepšie neskôr ako nikdy.

    :-)

    SvaraRadera
  7. Det är sannerligen en ny erfarenhet att bli "stalkad"... ;-)

    Skämt åsido: jag trodde att du eventuellt hade sett "briefingen" du bad om i kommentarkavalkaden i ditt näst senaste inlägg. Hursomhelst: är mäkta imponerad av ditt detektivarbete. Visserligen är slovenskan mitt modersmål (svenskan är mitt förstaspråk) men jag förstår relativt väl skriven slovakiska eftersom jag läst tjeckiska i Lund... Förvirrande? :)

    De ovan uppgivna västslaviska språken är ganska lika slovenskan, trots att detta är "sydslaviskt". Träffade en lingvist som en gång lite skämtsamt sa att slovenskan borde klasificeras som "sydvästslaviskt".

    "Jag är en baddare..." på slovenska = "Sem mojster iz slovarja skupaj zmazati komentar"! (Ordagrant: är mästare på att ur en ordbok smörja ihop en kommentar)...

    Och så då alprosen: en historia har du fått på din blogg. Men jag kan bjuda på en till: jag och min syster äger ett hus i västra Slovenien. När jag senast skulle till en myndighet i ett ärende kopplat till huset, så gjorde memsen mig sällskap. Vi träffade en tjänstekvinna och jag skulle, som ägare, var den som samtalade med henne... Smack! Mamsen försöker ta över (jag är ju barnet) och det blir något pinsamt då jag ber henne knipa igen...

    Gulligt så här i efterhand... =P

    Har du fler frågor svarar jag gärna. Är lika glad för de rötterna som jag är över min parallella, nordvästskånska identitet! =)

    SvaraRadera
  8. Jo. Jag insåg efteråt att du redan i en kommentar hos mig hade avmystifierat de mysterier jag ansåg mig lösa, när jag så listigt kommenterade ovan. :-)

    Men nu rodnar jag för första gången på din blogg. Du ska inte - säger inte - bli imponerad av en lingvist som skriver på slovakiska när hon borde ha skrivit på slovenska. Men du förvirrar mig åtminstone inte med att dra in tjeckiskan; det är betryggande. :-) Och då har vi inte ens börjat tala om skånskan!

    Hahaha. Vad gjorde lilla mamma när du (moget nog) bad henne knipa igen? Fick du dig en dorving i skallen?

    undrar
    nattugglan

    SvaraRadera
  9. Nog är det fler än Jimmie & co som lider av avundsjuka. Fast det är bara Jimmie & co som lite trångsint utpekar en väldigt bred kategori människor till att vara syndabockar...
    KLoktok som själv räknas till andra generationens invandrare läste en mycket bra artikel igår, som bra summerar vad jag anser om SD... Hade alltså inte kunnat uttrycka det bättre själv än Zanyar Adami;)
    LÄs gärna hans artikel om Sd-väljarna - folkhemmets olydiga ungar:
    http://www.aftonbladet.se/vigillarolika/article7865090.ab

    Fridens liljor

    SvaraRadera
  10. Elin: inte ska fröken rodna... tyder på en sund ödmjukhet. ;-) Dessutom har jag släktingar som än idag inte vet om vi (jag och mamsen) bor i Schweiz eller Sverige (slov: Švica eller Švedska).

    Vad mamsen gjorde? Fnös lätt förnärmat: "vad har jag nu gjort - vad har jag sagt?". Märkte klart och tydligt att tjänstekvinnan hade önskat försvinna ut ur "boxningsringen"...

    Skånskan?? Och vad är en "dorving", på tal om förvirrande?

    Ha det gott!

    Kloktok: en rätt och riktigt iakttagelse! Och stort tack för länken! =)

    Allt gott!

    SvaraRadera
  11. En dorving är en välriktad disch med handflatan i bakhuvudet. Smack, ba! Det är sånt som mödrar ger sina osnutna pågar på trettifem år och två meter eller så. :-D

    Återkommer angående det övriga!

    SvaraRadera