måndag 27 september 2010

Subjektivitetens logik – Akt 13


Prolog:

Bara en av många vardagliga scener i trafiken…


Scen I:

Herr och fru Javetminnsan (jupp, släktingar eller nära vänner till en viss Jan T. Lagén) som orsak till ett smärre missöde:

– Lugna dig då, människa – brusa upp så där! Så farligt var det väl ändå inte? Dessutom stod du ju faktiskt lite väl dumt.
– Ja, man ber faktiskt om det om man ställer sig på det viset…


Scen II:

Herr och fru Javetminnsan har utsatts för ett smärre missöde:

– Men, är du alldeles fullkomligt blind? Hur fan får man överhuvudtaget vistas ute i trafiken om man håller på så där?
- Ja, du ska vara riktigt glad att det inte blev något märke…

6 kommentarer:

  1. Hahaha. Jag tänker på ordspråk igen: den där bjälken man inte ser i sitt eget öga, du vet...

    Samla och ge ut akterna i bok?

    SvaraRadera
  2. Tack, Elin! Ja, "bjälkenliknelsen" är alltid adekvat. :)

    Bok? Har i ärlighetens namn inte ens snuddat vid tanken. Däremot har jag lekt med en dito beträffande att samla ihop en flock med de inlägg jag själv är mest tillfreds med - för att uppvakta någon blaska.

    Måste bara lyfta sittmuskulaturen ur släpet... är alldeles för kas på det faktiskt!

    SvaraRadera
  3. Och så måste man avlägsna póllex ur nämnda sittmuskulatur också.

    påminner Elin
    som har liknande tankar

    SvaraRadera
  4. Ha ha! Vi kan ju alltid "coacha" varamdra...

    SvaraRadera
  5. Men VET du vad som damp ner i brevlådan i dag? (Apropå ovan, alltså.) För första gången i mitt liv slet jag upp ett kuvert från Skatteverket med febrig iver.

    Jag har fått f-skattsedel, lalalala. Nu ska jag bara komma på världens coolaste firmanamn och sen MANGLAR vi dem. Vad ska din firma heta? ;-)

    SvaraRadera
  6. Nu bidde jag nyfiken... F-skattsedel? Kopplat till ditt skrivande och tecknande/målande???

    Min firma?? Måste åter (något scharlakanskindad) tillstå att jag inte tänkt särskilt ofta i de banorna. Tycker rätt och slätt idéerna hittills inte varit tillräckligt solida.

    Beträffande skrivandet: har visserligen skrivit av och till sedan sena tonåren, men det tog faktiskt rejäl fart först i och med att jag började blogga. Med aktuellt facit känns det som ett av de mest fruktbara beslut jag tagit hittills! Och fortfarande är det mycket som bidrar till att jag känner mig som en novisch i dessa sammanhang.

    Som sagt, det där med tumme, ända och vagn...

    SvaraRadera