tisdag 28 september 2010

Cykloperna drömmer och längtar…


Besöks de ”endemiska” demokraternas hemsida och tas del av deras åsikter, är det framförallt en sak som sticker ut i jämförelse med vad som kommer till uttryck hos våra andra partier. Det är bara på nämnda hemsida som utsagor och framställningar, inom ramen för det politiska och samhälleliga engagemanget, retoriskt och med emfas deklarerar: ”I vårt Sverige”. Något som rätt och slätt kan översättas till: vår och ingen annans bild av landet. Detta gäller självfallet för alla partier, om man tar i beaktande att ordet ”parti” är synonymt med stycke, del eller bit av en helhet – i detta fall helheten Sverige – och att alla självfallet anser sig ha rätt utifrån sitt perspektiv. Det är bara det att ingen av de övriga partierna ger intryck av att exkludera (utan är till och agerar för så många som möjligt); av att vara sekter för dem som tänker grönt, blått respektive rött – oavsett ljus eller mörk variant. Det är lite av ”var och en är sig själv närmast”, där de endemiska är sig själv närmare än vad de övriga är. Tar man i sammanhanget med siffrorna som kom de ”endemiska” till del i valet, betyder ”I vårt Sverige” per definition att det skulle finnas ett ”de andras” Sverige: de återstående dryga nittio procentens.

Att jag valt begreppet ”endemiska” beror på min sarkastiska sida. De säger sig vara de ”äkta”, eller åtminstone ha den ”äkta” (vilket faktiskt kan tolkas som ”ursprungliga”) synen på allehanda företeelser, samt saker och ting, som på något vis berör vårt land. Jag vägrar dock att låta någon ha något som helst monopol på vad Sverige är eller ska bli. Det är mitt land lika mycket som deras, och detta bör de – om inte respektera så åtminstone – acceptera lika mycket som de själva kräver att alla övriga ska acceptera och respektera ”utfallet i riksdagsvalet”.

Ja, jag känner viss irritation. Men delar av den är samtidigt också riktad mot mig själv. Vad finns det att irritera sig över? Att de endemiska fått tillräckligt med röster för att få representation i vårt lands högsta politiska forum? Att de anser och framställer sig som mer värda än vissa andra som är del av vårt samhälle? Eller att de trots allt fick en så pass stor del av väljarnas röster? Förmodligen lite av varje. Men det är – vare sig jag gillar det eller inte – en del av allt det som en fungerande demokrati innebär, för att milt sagt uttrycka mig i floskelmässiga självklarheter.

De endemiska är trots allt en minoritet och i ett demokratiskt samhälle har och ska minoriteter ha exakt samma rättigheter som alla övriga, som majoriteten. Det är bara det att jag känner mig ytterst obekväm med en minoritet som tenderar att devalvera begreppen och fenomenen demokrati och yttrandefrihet genom att i just dessas – särskilt det sistnämndas – namn hårt peka ut andra minoriteter, bara för att dessa mer eller mindre inte passar in i någon av alla de mallar som ingår i ”I vårt Sverige”. De devalverar i lika hög grad som de "likasinnade" bland dem de gillar att peka ut (de som tenderar att devalvera orden diskriminering och rasism).

De talar vidare om ”gemenskap”. Men det är en gemenskap på deras villkor – en gemenskap enligt mottot ”alla oss, som tänker och tycker som vi”. En som i alltför hög grad förespråkar, alstrar och förstärker ett Vi-och-De-tänkande. Detta är i mina ögon alldeles för likt det som pågick under mellankrigstiden i det land som av de flesta i sin samtid betraktades som ett av de modernaste och mest utvecklade kulturellt sett. Ja, jag ska vara ännu tydligare: till följd av vissa gemensamma faktorer med det som kom att utspelas under nämnda tidsperiod händer det emellanåt att det snuddar vid att börja stinka ”nationalsocialism light”.

Om någon eller några säger sig vara emot företeelsen mångfald för att denna enbart är orsak till diverse problem, är det alldeles för lätt att börja raljera ”ja, men då är man ju för enfald”. Jag ställer inte helt upp på det sistnämnda eftersom det ligger farligt nära de tankegångar jag själv ställer mig emot. Men samtidigt är de endemiskas synvinklar ofta så snäva att det emellanåt faktiskt lutar åt förenklingar som börjar likna enfald.

Vad jag mest oroar mig för är att vissa eller många, bland alla dem som representerar åsikter som står i opposition till de endemiska demokraternas, ska börja svikta i sin hållning. Att det kan bli en utveckling som går mot ett hårdare debattklimat. Att toleransen för kräkningar av eller hets mot specifika samhällsgrupper kommer att höjas, likt det som skett hos våra grannar på andra sidan Öresund. Att yttrandefrihetens mekanismer kommer att modifieras och bändas till den milda grad att det börjar bli löjligt och otäckt på samma gång.

Det är surt. Men i en demokrati – som man vill ska fortsätta fungera som sådan – har även de enögda rättigheter, liksom självfallet skyldigheter (även om de ofta tycks anse att de endast är skyldiga sig själv någonting). Det är därför upp till alla, som anser sig vara vidsynta och toleranta, att på ett konstruktivt vis ta sig an uppgiften att hindra vårt land från att domineras av Cyklopernas drömmar och längtan!

4 kommentarer:

  1. Tja, de "endemiska" kanske borde pröva lite släktforskning? Kloktok anar att inte alla endemiska verkligen är endemiska, rent "r-asmässigt". Själv fascineras jag av de med utländsk bakgrund som gått med i detta parti...
    Men trist utveckling med den främlingsfientlighet som drar över Europa...:(
    Fridens liljor
    Ps. Tack för påhälsning i min blogg!:D

    SvaraRadera
  2. Varmt välkommen, Kloktok! Kul att se dig här.

    Att personer med utländsk bakgrund går med de "endemiska" anser jag bara tyder på att värderingar och inställningar inte är avgränsade av de där röda strecken man finner i en kartbok. Folk med samma åsikter brukar vilja samlas - människan är ju en social art. I det här sammanhanget är invadraren kanske i starkt behov av bekräftelse (som vi alla är) och söker det genom att exempelvis visa att "jag kan och vill också sparka på dem som knäar eller ligger".

    Men, visst, det blir något motsägelsefullt givet inställningen till (det) främmande som de endemiska representerar. Vissa bland de andra är tydligen mindre främmande än andra.

    Slutligen: ett nöje att finna vad jag betraktar som bra bloggar! =)

    Allt gott!

    SvaraRadera
  3. Undrar vad definitionen "vårt" Sverige syftar på inom SD? Precis som du sa "vårt" i förhållande till "de andras" då eller "vårt" som i innebörden av att det finns en svensk identitet som på något sätt grundar sig historiskt? Historia, och förhistoria är inte något enhetligt, det finns inte en historia, ett arv; det finns massor av förhistoria, massor av olika sätt att se på den, massor av olika upplevelser både i nutid och dåtid; "vårt" Sverige under historien skillde sig rejält åt om du var torpare på utmarkerna eller adel i staden. Vilken förhistoria och historia ska man då grunda identiteten på, "vårt" på??

    På det sättet känns det bra att SD består av en samling dumskallar som inte tänker så långt som till att problematisera begreppen, det gör att de i varje debatt främst kommer visa upp sina tillkortakommanden!
    //AK

    SvaraRadera
  4. En i mina ögon konstruktiv analys och relevant fråga på slutet... Resonerar så själv, men måste hela tiden hålla i minnet att detta är vad de flesta akademiker och/eller vakna och vidsynta individer skulle ha gjort. På så vis skiljer vi oss från personer som inte kan eller vill tänka djupare.

    Jag har tyvärr intrycket av att Jimmie & Co inte är så "bakom" som vi gärna vill få dem till. De blir tyvärr också allt mer finslipade - och möjligheter till att vässa till sig ännu mer ges i och med inträdet i riksdagen. Tro mig, jag önskar innerligt att något inträffar som visar dem i deras rätta skepnad, men jag är rädd att det inte kommer att ske. I alla fall inte på ett avgörande vis!

    Allt gott!

    SvaraRadera