torsdag 12 augusti 2010

Det universella språket...


Det finns hundratals språk i världen, men ett leende talar dem alla.

(Greta Garbo 1905-1990)


Vi är alla födda med förmågan att använda det, men varför har jag då intrycket av att så många av oss ändå så ofta tycks ha så svårt för det, eller till och med väljer att inte bruka det?

7 kommentarer:

  1. LE mot en främling och de dör nästan av chock

    SvaraRadera
  2. Du VILL att jag ska kvävas av fnattskratt, va? En gång är en tillfällighet. Två gånger samma dag är en komplott... ;)

    Hursomhelst stämmer det delvis ganska bra på kulturerna hos oss här i norr... tyvärr.

    SvaraRadera
  3. Det finns ett leende, Robban, som drabbar oss alla...
    Men leendet fastnar också, i oss alla.
    När jag möter leende, möter jag dessa.
    Och, när jag ler, får jag oftast det tillbaka...

    Kan inte somna i vanlig ordning, så här är jag...

    Kram till dig du man av det stora leendet.
    Ditt skratt är det bästa jag mött.

    /Marie

    SvaraRadera
  4. Undrar om inte jag skulle ta och hota med "ett kok stryk" om du inte snart ger dig på att samla dina texter..??

    Skratt är underbart... och det man gillar gör man i regel ordentligt...

    Storkram på dig, tösabit! =)

    SvaraRadera
  5. Marie: Fnattens osså... bloggen flippar... fick inte med det första... som löd "Du förmulerar dig vackert, Marie. Men, så bär du också på en vacker värld inom dig"!

    SvaraRadera
  6. Jag har sagt det förr och säger det igen. Vissa människors inneboende muppighet (läs: rädsla och tuuuunga ryggsäckar) verkar göra att de hellre klagar än skrattar.

    Over and out, brother!

    SvaraRadera
  7. Sorgligt men sant!

    Över & ut! ;-)

    SvaraRadera