söndag 29 augusti 2010

Jämförandets nack- och fördelar…


Ännu en av många företeelser kopplade till det mänskliga beteendemönstret, som inte upphör att fängsla, är den då vissa somliga i princip fysiskt påtagligt blir avogt inställda till en nykomling på arbetet, i villaområdet eller i bostadshuset som har mycket att berätta om ”sin hemtrakt och/eller hemstad, eller om sitt hemland och/eller sin kultur”. Den småaktiga reaktionen grundar sig inte främst på att nämnda person så till synes stolt och glatt berättar om dessa ämnen (och att vissa somligas föreställda uppfattningar fått sig en rejäl törn), utan snarare på att denne tycks veta så mycket om desamma. Syrligheten ger därmed ofta intrycket av att flöda ur det faktum att de har upptäckt hur lite de själva faktiskt vet om sin just egen trakt eller hemstad, eller sitt eget land och sin egen kultur. Och då finns det mycket väl en risk för att någon eller några muttrar eller fnyser fram kommentarer i stil med:

– Jaha? Och? Vad är det för märkvärdigt med det?

– Ja, vad då, då? Här har vi en så´n… och den är bla-bla-bla…

– Jaha, men har alla familjer hos er egen bil, eller varje hushåll en dator?

Att våra relationer med andra bland annat grundar sig på jämföranden, och därför samtidigt utgör en form av både medvetet och omedvetet tävlande, är bara en av många mekanismer och drivkrafter som för våra kulturers och/eller egna personligheters utvecklingsprocesser framåt. Med andra ord – och vare sig man vill det eller inte – rör det sig om en avgörande och ytterst vital komponent i och av vår existens. Till de negativa sidorna av denna företeelse hör dock förmågan vi uppenbarligen har att fokusera avund och missunnsamhet på de andra, istället för att lägga fokus på vår egen förmåga att åtgärda eller förekomma det som framkallat känslorna av underlägsenhet beträffande oavsett vad.

Det är i hög grad både intressant och nedslående att vi ofta föredrar att ödsla timmar eller till och med dagar på att gnagas av motviljan gentemot den andres kunskaper, istället för att investera säg en halvtimme varje dag på att själva söka kunskap i just ”oavsett vad” – och på så vis öka möjligheterna för kunskapsutbyte och en vidgning av varandras horisonter, med åtföljande växande självkänslor och förstärkt sinnesfrid.

Det sista torde säkert kunna utlösa tankegångar såsom: ”naiva förhoppningar och önskemål”. På det vill jag svara:

– Tja, jag försöker febrilt att se det positiva i mig själv och andra… och ett av de bästa sätten att göra det är att ställa detta mot de destruktiva sidorna av våra kulturer och av oss som människor. Därför kommer jag aldrig att upphöra att fokusera på och ifrågasätta – och ut i ljuset släpa – det där mörka och negativa vi alla faktiskt representerar och gör!

6 kommentarer:

  1. Minsann.. Herrn har renoverat :)

    SvaraRadera
  2. Jag är alldeles för slut i plymen för att på ett elegant och kärnfullt sätt formulera en tanke jag har om detta. Men jag ger dig några snabba och tänker att du, som är så uppebart klyftig, ändå fattar vad jag menar:

    Jag tror folk inte blir avundsjuka, utan snarare sårade i sin identitet som boende i just den stadsdelen, i den lilla byn, i det landet. Om den nyanlända stjärnan lovordar sin hemort tolkas det (oriktigt) som kritik mot det nya stället, och därigenom dess invånare. Därav alla oresonligt hätska och obefogade kommentarer som "åk hem till X då om det inte duger".

    Så tror jag.

    Allt gott, Elin

    (Tack för fina ord på min sida!)

    SvaraRadera
  3. Instämmer i din framställning. Jag tror absolut att det kan röra sig om sårad fåfänga - också...

    Och tack för att du lyfte på skynket... något senfärdigt inser jag att det snarare torde handla om en kombination av nämnda egenskaper i inlägget och i din kommentar.

    Hatten av! =)

    Om din sida: besöker den gärna... mixen av hjärta och humor är så väldigt tiiltalande. Brukar inte fastna för den sortens bloggar (något elakt sagt: det går tretton sådana på dussinet) - din sticker definitivt ut!!

    Må väl och ha det bästast!

    SvaraRadera
  4. Avundsjuka och sårad självkänsla eller fåfänga... Och jante-lagen, gubevars! :-)

    Eller! Eller så är helt enkelt så att folk mår skit lite till mans och därför tar varje tillfälle som ges att muppa sig och klaga.

    Men jag kan ha fel.

    :-D !

    SvaraRadera
  5. Är rädd att du snarare har kusligt rätt... :6

    SvaraRadera