onsdag 4 augusti 2010

Mitt tonsatta 70-tal...


Kliché 1: musik är någonting väldigt speciellt…

Kliché 2: det är minnen, känslor och associationer – m a o, nostalgifaktorn är förödande…

Kliché 3: det är föremål för trätor och gemenskap…

Kliché 4: förblir man likgiltig är man troligen döv eller död…

Redan innan jag fullkomligt snöade in på den genre som ligger mig hetast om blodpumpen (och som en längre period utgjorde smak- och tyckeglaciären man var infrusen i) var musik någonting jag nästintill utsvultet konsumerade.

Det finns låtar jag fastnade för direkt och som nöttes ut till den milda grad att det brukar dröja nära ett årtionde innan jag alls kan orka med dem igen. Det finns låtar som fick gnuggas innan de gjorde avtryck. Dessa tenderar dock att inte slitas ut på samma vis som föregående. Och så finns det låtar som var och en utgör en form av ”första kärlek” och (Voilà! Kliché 5!) dessa släpper aldrig taget om en…

Under föregående sekels 70-tal genomgick jag metamorfosen från falsettljudande, fräknig virrpanna till testosteronstinn, finnig virrpanna och upplevde under utvecklingsprocessen en ström av ”första kärlekar”. Och då jag gärna strör lite kärlek kring mig, så är den självklara följden av detta svamlande en presentation av några av mina 70-talsfavoriter!

Håll till godo och kram på er!





2 kommentarer:

  1. Jag utbrister ett "Halleluja", vi måste vara av samma årgång :)

    Tack för att du bjöd på dom länkarna! Suzi Quatro 48 crash, åh nu kommer jag att vara glad i en vecka! :-D

    SvaraRadera
  2. Halleluja och välkommen!

    60-talets årgångar är det nått visst med... lksom alla andra... =)

    Och jag kommer att vara brett leende en tid framöver för att ha spritt litta glädje... hypergott att den kan vara så smittsam!

    Må bäst!

    SvaraRadera