måndag 23 augusti 2010

"Vi och De" - igen...


Fascineras så smått av det faktum att om man kritiserar eller ifrågasätter i "vi-termer" (ergo: man är del av det "Vi" som kritiseras eller ifrågasätts), så är detta acceptabelt i långt större utsträckning än om man skulle kritisera i "ni-termer" (prexis: att man tillhör "Dem"). "De" kan ju naturligtvis inte ha någon som helst aning alls om hur, vad och varför "Vi" är som vi är, samt har det som vi har:

”De" inbillar sig ju bara att de vet! ”De” grundar ju självfallet sina föreställningar och tankegångar på fördomar och stereotyper, antaganden och vilda gissningar! Och så är "De" ju så stelbenta, svart-vita och onyanserade i det "De" tror de vet!

Likaledes är det avsevärt mycket mer godtagbart att om "De" mot all förmodan skulle hyllas eller skönmålas, så bör det givetvis ske i "Vår" regi eftersom "Vi" naturligtvis är objektiva och följaktligen bara informerar:

"Vi" är ju faktiskt sakliga och grundmurat grundliga i våra iakttagelser! Vi har ju faktiskt en förståelse för det relativa, mångfaldiga och nyanserade i det och dem vi möts av! Vi vet minsann, vi!

Men om "De" själva skulle göra någonting liknande (Gud – nej, f´låt, Vetenskapsmännen/kvinnorna – förbjude), så rör det sig givetvis enbart om subjektivt skryt och skrävel.

Visst är det fascinerande, skrattretande och otäckt i en och samma veva???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar